Franska mat- och restaurangfraser

Restaurangetiketten: När du beställer mat på franska skiljer sig språkbruket märkbart från svenskan. Istället för att säga "jag vill ha" använder fransosorna oftare "je voudrais" (jag skulle vilja ha) eller "je prendrais" (jag skulle ta), vilket är artighetsformer som är viktigare i franskan än i svenskan. Observera också att man säger "l'addition" för notan, inte "la facture" som betyder faktura. En annan skillnad är att fransosorna säger "bon appétit" innan måltiden, medan vi säger "smaklig måltid". Glöm inte heller att i Frankrike är det sedvänja att säga "bonsoir" på kvällen istället för "bonjour", även när du kommer till en restaurang.

Matportioner: Franskan har ett specifikt sätt att beskriva portioner och mängder som skiljer sig från svenskan. Medan vi säger "en bit ost" säger fransosorna "un morceau de fromage". För bröd använder man "une tranche de pain" (en skiva bröd) eller "un bout de pain" (en bit bröd). Viktigast är partitivartikeln (du, de la, de l') som inte finns i svenskan. Man säger "je voudrais du pain" (jag vill ha bröd), där "du" anger en obestämd mängd. Detta är obligatoriskt i franskan men saknar direkt motsvarighet på svenska. Andra exempel är "de la viande" (kött) och "de l'eau" (vatten), vilket svenskar ofta glömmer.

Falska vänner: Det finns många falska vänner mellan svenska och franska inom matområdet som kan leda till förvirring. "Kompott" på svenska betyder syltad frukt, men "compote" på franska är mosad frukt. "Servett" låter som "serviette", men på franska betyder det handduk, inte servett (som är "une serviette de table"). "Entrée" betyder förrätt på franska, inte huvudrätt som man kunde tro. "Pain" är bröd, inte smärta (trots att det uttalas liknande svenska "pina"). "Raisin" betyder vindruva, inte russin (som är "raisin sec"). Dessa skillnader är viktiga att lära sig för att undvika missförstånd på restauranger.

Nasalvokaler: Franskan har fyra nasalvokaler som inte finns i svenskan och som är avgörande för förståelsen, särskilt i matsammanhang. Ljuden [ɑ̃] som i "pain" (bröd), [ɔ̃] som i "bon" (god), [ɛ̃] som i "vin" (vin), och [œ̃] som i "un" måste övas in. Svenska talare tenderar att uttala dessa som vanliga vokaler följda av "n", vilket skapar förvirring. "Pain" (bröd) blir då lätt "panne" (panna) och "vin" (vin) blir "vine" (som inte existerar). Träna genom att inte uttala n-ljudet alls, utan istället låta luften gå genom näsan medan du formar vokalen. Detta är kanske den svåraste uttalsskillnaden för svenskar att bemästra.

Verbböjning: Franskan böjer verb mycket mer komplext än svenskan, särskilt när man pratar om mat och matvanor. Medan svenska "äter" är samma för alla personer (jag äter, du äter, vi äter), har franskan "je mange", "tu manges", "il mange", "nous mangeons", "vous mangez", "ils mangent". Många av dessa uttalas dock lika trots olika stavning. Passé composé (perfekt) konstrueras med hjälpverb och particip: "j'ai mangé" (jag har ätit), vilket liknar svenskan. Men vissa verb som "aller" (gå) använder "être": "je suis allé" (jag har gått). Detta gäller även "venir" (komma). Denna skillnad mellan "avoir" och "être" som hjälpverb finns inte på svenska och kräver inlärning.